Fönster är verkligen något som är rejält underskattat i byggsammanhang. De kan ju verkligen ge både karaktär och känsla till annars ganska trista hus och rum. I vår gamla vackra folkskola som är byggd vid sekelskiftet finns det gott om fönster som alla bidrar till ett härligt ljusinsläpp och ger huset sin charm. Här finns takfönster, stora korsvirkesfönster, spröjsade fönster och fönster i dörrar och väggar.

Men favoritfönstret är ändå detta vackra fönster som sitter i en fönsterkupa på andra våningsplanet. I den annars så mörka hallen ger detta fönster ljus i tillvaron och är som ett litet smycke bara i sig själv.  Fönstret går från golv nästan ända upp till tak och är som en tavla i rummet. Här kan man följa årstidsväxlingarna, livet i trädgården eller bara titta ut över den fina vyn av ängar och betesmark som omger oss. Av just den anledningen har jag valt att inte smycka fönstret alltför mycket utan vill låta det tala för sig själv. Väggarna runt om är gipsputsade och väldigt neutrala i sitt språk vilket även det gör att fönstret får ta mycket plats. Just nu har min härligt orangea stol och det fina pysselskrinet i härligt höstiga färger fått ta plats i fönstret och för att välkomna hösten. Om några månader är det kanske istället en liten julgran som står där och till våren får nog de första knoppande kvistarna smycka fönstret. 

 Kronfönster efterlyser just nu Sveriges vackraste fönster med chans att vinna fina priser! Har du ett fint fönster som gillar extra mycket tycker jag du ska ta chansen att tävla! Det är inte så många bidrag med men många priser i potten.