Det är faktiskt nästan exakt på dagen fyra år sedan som vi la ett bud på Rone gamla folkskola som sedemera blev vårat hem.  En dag som på många sätt kom att förändra mitt liv.

Hösten 2008 pluggade jag sista året på Idrottslärarprogrammet i Luleå. Joakim som jag hade träffat 1,5 år tidigare hade tagit tjänstledigt från sitt jobb i Visby och pluggade även han i Luleå denna termin. Vi trängdes i en liten studentlägenhet på 25kvm med kokvrå och jag ägnade nästan all min lediga tid åt att vara i fjällen eller utöva friluftsliv. Skidor, långfärdsskridskor och vandringar stod ofta på planeringen men ibland fördrev jag tiden med att slösurfa på hemnet. Inte för att titta på kommande bostäder eller få inredningsinspiration utan mest för att skratta åt hur fult folk hade det hemma i de norrländska stugorna. En kategori där man kunde hitta många roliga objekt under var under "Övrigt".

Det var också under denna kategori som jag hittade Rone folkskola på Gotland. Ett vackert skolhus från sekelskiftet omgivet av blommande rosbuskar och gärdesgård. Det var liksom kärlek vid första ögonkastet på något sätt. Jag hade inga planer på att flytta ner till Gotland då utan ville egentligen vara kvar i norr efter mina studier. Jag visade huset för Joakim vid något tillfälle och när han någon vecka senare åkte till Gotland för lite höstlov bestämde han sig mest på skoj för att åka och titta på huset. Han fick låna nyckeln av mäklaren och tog med sig sina föräldrar ut till skolan.  Det dröjde inte länge förrens de ringde mig och sa att jag bara måste komma över och titta på huset. Vilket jag gjorde någon dag efter. Huset hade massvis av charm, potential och möjligheter och vi var helt sålda på det.

Väl tillbaka i Luleå började vi spåna på vad vi skulle kunna göra med detta enorma hus. Att hyra ut rum till turister sommartid kändes självklart. Jag som alltid drömt om ett café såg genast mina chanser att få förverkliga detta och vi såg också möjligheter att erbkjuda kurser och konferenser. Vi gjorde en affärsplan, räknade och funderade. Sen bestämde vi oss för att slå till. Vi la ett bud på huset och efter att ha blivit överbjuda 2 gånger fick vi mitten på november reda  på att huset var vårat. Det var med en skräckblandad förtjusning vi skrev under papprena i början på december och en ny era av vårat liv påbörjades.

Fastigheten vi köpte är byggd 1903 och har fungerat som skola fram till sommaren 2008. Den består av ett gammalt skolhus byggt som ett souteränghus med två våningsplan på ca 200kvm vardera samt källare. På vår 10 000kvm stora tomt finns även en paviljongsbyggnad, en liten stenåldersby, linbana, skolträdgård och grillplats med vindskydd.

Vi har under dessa fyra år hunnit med att starta företag och driva café och guesthouse under 4 somrar.  Vi har totalrenoverat övervåningen av det gamla skolhuset med nytt kök, nytt badrum och nya rumsindelningar. Vi har målat om det stora skolhuset och kittat om nästan alla fönstren.  Vi har förvandlat paviljongsbyggnaden till ett fungerade guesthouse och den gamla skolmatsalen till ett fungerade café. Vi har lärt oss massvis och verkligen utvecklats som personer. Jag är stolt och nöjd över att vi vågade satsa och ge oss hän. Stolt över det vi skapat och åstadkommit. Stolt över det jag lärt mig och gjort. Stolt över Joakim och  stolt över oss. Stolt över mitt fina hem och vårt vackra hus.

Visst var vi en aning naiva och galna när vi köpte huset och hade vi vetat allt som vi vet idag hade vi kanske inte gjort det. Men jag är glad att vi faktiskt vågade och gjorde det!

Tack för att du orkade läsa!

 

Nina

5 november 2012 21:48

Hej, ja vad ni var modiga och otroligt driftiga med tanke på hur mycket ni har hunnit med. Det som är fint med stora hus att det finns gott om utrymme för att driva både ett eller annat.

Sitter lite av samma sitts som ni gjorde för 4 år sedan. Stort bondgård där jag i nedrevåningen skall öppna lantcafe och sedesmagasinet diversehandel - i stilen mormor Maijas vind - nytt och gammalt i en skön blandning. Sa upp mig nu på hösten och satsar nu på detta 100%. Målar, snickrar osv osv - mannen jobbari Norege veckorna så att jag får nog lära mig mycket om allt - köra traktor osv.

Spännande Blogg!

http://www.sallysdaughters.com

 

Elin

5 november 2012 21:58

Jag är så imponerad av ert hus och det är verkligen inspirerande att få ta del av allt fint ni gör.

http://ekep.blogg.se

 

Agneta

5 november 2012 22:13

Vilket bra drag ni gjorde, men också, ni har lagt ner massor med energi och hela er själ! Fantastiskt!
Tack för beskedet om att ni har ett rum där vovve får bo, du ska se, vi kanske kommer. Och jag förstår om man bör boka i god tid om man vill ha med vovven.
Jag jobbar på det! Tack!
Kramar

http://www.snackskalsdalen.blogspot.com

 

Victoria - Elvira Spekulerar

5 november 2012 22:44

Jag är grymt impad av er. Vilket jobb ni har gjort och vilket mod att följa sina drömmar sådär. Ni inspirerar!

Kram Victoria

http://www.elviraspekulerar.se

 

Annika

6 november 2012 00:56

Stor stor guldmedalj till er:)) Tänk att våga och ett så stort steg så snabbt. Ni är fantastiska båda två. Har inga planer på Gotland i dagsläget men om så kan ni räkna med att jag hör av mig.
Stor kram till er.
Annika

http://villaskogsbrynet.blogspot.se

 

MissStorm

6 november 2012 05:38

Kul att höra hur det gick till när ni blev med hus. Vi har en liknande historia på så sätt att vi inte var på väg att flytta, men så råkade jag hitta vårt hus när jag Hemnetknarkade och sambon åkte och tittade på skoj... Hemnet är ett beroende som kan leda till stora förändringar i livet! :)
Kram

http://missstorm.blogg.se

 

Postadress Torslanda

6 november 2012 06:56

Fantastiskt! Grattis till ett underbart speciellt hus och för att ni vågade ta steget.

http://www.postadresstorslanda.blogspot.comom

 

sofie

6 november 2012 10:42

Jag hittade hit till din blogg av en slump, men oj vilken fin blogg! Min dröm har alltid vari att få köpa ett gammal hurs och pyssla och renovera, så är smått avundsjuk på er! Förstår att ni föll för huset, det ser ju så charmigt ut!

http://blomstertappan.blogg.se

 

Johanna / Fru form o fix

6 november 2012 13:33

Vad häftigt att ni tog ett så stort steg och vågade, och vad roligt att det gett er så mycket. Imponerande och inspirerande!

http://jdolk.blogg.se

 

Therese - Sockenvägens Söta

6 november 2012 20:01

Så roligt att läsa om er väg till detta boende, min dröm är att få renovera en gammal prästgård, bönhus, skola eller liknande så jag har stor behållning var gång jag kikar in å får se era unika lösningar och personliga hem! KRAM

http://lurans.blogg.se

 

Anna

7 november 2012 10:10

Superspännande berättelse ur livet!
Tänk hur nåt så oskyldigt bara kan bli till nåt heeelt annat, o så bra det blev!

Klem Anna

http://hjemkarahjem.blogspot.com

 

Frida

7 november 2012 11:26

Modigt och häftigt, jag skulle också vilja ta mig an ett sådant projekt någon dag :)

http://www.trendenser.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sagt det förr men rabarber är bland det godaste jag vet. Syrlig, späd och alldeles sagolik. För något år sedan testa jag att göra egen fläderchampagne. Härligt bubblig och lite alkoholhaltig dryck som är perfekt en sommarkväll. Nu har jag tes...

Nikkaluoktasoppa-den lilla lappländska byn som också kallas porten till fjällvärlden har gett namn åt en gudomligt god och lättlagad soppa. Köttfärs, purjolök, vitkål och morötter i en mustig buljong med smak av dijonsenap och tomat. Perfekt nu när h...

Jag vet egentligen inte när det började men under hösten 2015 kände jag mig allt tröttare och tröttare. I början av december hade jag konstant värk i kroppen och hugg i hjärtat flera gånger om dagen. Elmer sov sällan på nätterna och chansen till åter...

Bloggen var under många år min stora energipåfyllare. Här fick jag dela med mig av pyssel, inredningsidéer och inspireras av likasinnande. Sen kom Elmer och mitt i den kris som då pågick glömde jag bort det som jag mådde bra av. Nu ger jag det en ny ...

Idag är det nästan på pricken ett år sedan den där grå marsdagen.. Dagen då vi satt nere i det sterila mottagningsrummet på lasarettet och mottog beskedet om vårt livsöde. På sätt och vis var vi förberedda på vad som komma skulle... Efter nästan 8 må...